hur tillbringar man bäst en lördagkväll. med dunken på fest hade jag sagt för några år sedan. med mina bästa vänner och tacomiddag hade jag sagt igår. just ikväll säger jag dock under täcket. med liza marklunds nobels testamente och några katter i närheten. läslusten är tillbaka för denna gången. fånga! fånga!

jag lyssnar på goth och metal. och hårdrock och visor. och klassiskt och trubadur. och thomas di leva. denna lilla rymdblomma fascinerar mig oerhört. jag vill inte vara som honom. jag vill inte vara vän med honom. inte ovän heller för den delen. men det känns bra att han finns där ute. nånstans i världen som ett livs levande mysterium.

såg honom på dumburken ikväll. kom på mig själv med att sitta och fundera över hur det ser ut hemma hos honom. jag har massor av bilder i skallen. fördomsfullt och vackert. 

hans musik är inte speciellt bra. faktiskt. men nu och då i livet lyssnar jag på någon av hans skivor väldigt mycket, eller en enstaka låt. eller en ensam strof. någonting även här fascinerar mig. oerhört. det kan vara texterna, min framfilosoferade mening med hans låtar, eller ingenting alls. 

jag tycker i alla fall att rymdblommorna behövs.