idag var vi på ultraljud.

och vi vet vem som ligger här inne!

(notera min minimala navelpiercing. snart åker den ut! detta är en stav jag hade i ögonbrynet förut... den enda som var tillräckligt liten) 

imorgon är det dags. för ultraljud. är skitnervös. vet inte riktigt vad jag förväntar mig. om jag ska tro någonting så tror jag att det kommer bli känslostormigt. antingen ligger jag där och vrålar av skratt utan anledning, eller så stirrar jag tomt framför mig och får inget grepp om verkligheten.

är jätterädd oxå. att de ska hitta missbildningar. hela fostret ska tittas på, yttre som inre organ. någon sa att ett barn är väl lika älskat oavsett eventuella handikapp. självklart är det så. men helst av allt vill jag ha ett friskt barn. jag jobbar med handikappade människor och vet vilka extra utmaningar som väntar i livet för den med särskilda behov. och de utmaningarna är sällan enkla att ta sig igenom. 

och nyfiken. är jag oxå. fruktansvärt. sist vi gjorde ett ultraljud såg det ut som en potatis på skärmen med ett pickande hjärta. väldigt konstigt, och väldigt roligt. kunde liksom inte fatta att det där var ett blivande barn inuti min kropp. helt jätteknas. men imorgon blir det förhoppningsvis annorlunda. lilla kryp har blivit en människa nu.  

var uppe till tre inatt. vet inte vad som hände. fick ett riktigt flow med flyttpackandet. blev väl en tio stora lådor till. och avsevärt mer tomt i lägenheten. nu börjar det verkligen synas. och det är så tråkigt.

har packat ned alla finkläder nu. och smycken. alla dvd-filmer. och blivande bebisgarderoben. överallt gapar tomma hål. så trist. finns ingen inspiration här hemma längre. till någonting. all personlighet försvinner ned i återvinningsbart material.

tog upp almanackan för att räkna efter hur länge vi ska bo så här. fick en chock. det är bara två och en halv vecka kvar. halva poängen var ju att börja packa i god tid, vilket jag tycker att vi gjort. men nu när det börjar brännas känner jag mig mer skräckslagen än lugn.

tror att jag ringt allt och alla som behöver ringas innan flytten. det enda som är kvar är att göra flyttanmälan. det är nog dags för det nu.  

magen växer. jag knatar runt i mysbrallor än så länge. det funkar okej. problemet har blivit mina tröjor som inte räcker ned. och trist är det att gå på gravidavdelningarna och leta kläder. magen är helt klart för stor för mina egna kläder. och helt klart för liten för gravidkläder. vad har man på sig då?

krypet rör sig. det syns inte utanpå än, förutom när magen ibland står ut som en strut. men det känns. riktigt mycket. än så länge som om jag har en egen loka-källa under naveln. popp och puff. och bubbel. riktigt kul.

har ont i magen oxå. i alla muskler och ligament runt omkring. som ska töja sig och bli ännu större. bära ännu tyngre. gör ont i ryggen ibland, men det var värre i början.

om två dagar ska vi på ultraljud. är skitnervös.  

mage vecka 20

förlåt. kära lilla nalle puh ska det visst vara. men jag tycker att det ska vara phu. för så lät det när ett bi satte sig på hans nos och han hade fullt med honning i tassarna och han skulle phua bort biet. phu! (läs: puh!)

hur som helst. det där kommer ordna sig. som nathalie skrev, hon läser om nalle puh varje dag så hon borde veta. cred till dig för det sötnos. själv längtar jag tills min egen familj myser i soffan tillsammans med skelettet stefan vill lära sig flyga. en underbar bok vi hittade på lidl för nästan-gratis-penning.

eller hrmm. jag och min sambo har faktiskt redan provat det där. skelettet och mys i soffan. hihi. det var en sagobok som föll oss båda på läppen. tänk er nightmare before christmas teckningar, snirkliga former och fantasy från pärm till pärm. och däremellan ett litet sött skeletts försök till att lära sig flyga...! adorable.

jag har alltid hävdat att mycket av en ny människas utveckling ligger i hur man uppfostrar den, samt vad man medvetet och omedvetet överför till sitt barn. en nyfödd tjej som bara får rosa kläder kommer aldrig känna sig bekväm i något annat än rosa. följaktligen favoritfärg nummer ett för lång tid framöver.

jag har dock aldrig sagt att vi inte kommer påverka våra barn. jag tror bara inte att det kommer bli en rosa fluff-my little pony-glitter unge hemma hos oss. möjligen vid en ålder av femton år då det är dags att göra total revolt...

lilla kryp. vilken tur att du ska stanna där inne ett bra tag till. jag behöver mental förberedelse... 

det var tur att varulvsprinsen hittade en nalle phu i gömmorna. tack vare phu har jag kunnat bada extra mysigt nu när jag är sjuk. tyvärr är nalle slut nu, men jag har sparat flaskan. dels för att den är rolig att leka med i badkaret, dels för att nalle phu ser väldigt gravid ut. det är en liten maskot på toa nuförtiden.

som sagt. sjuk och bada. då känns inte livet så jävligt. lite pausteknik snarare. och eftersom jag packat ned alla böcker har läslustan återvänt till tusen. håller just nu på med den vidunderliga kärlekens historia, en av dem jag grävde upp ur lådorna mitt i natten.

trodde ärligt talat att det skulle vara en typ harleqin romantic. ni vet två för en tjuga på ica. lättläst och snabbläst. men för mig är detta i alla fall lite klurigt. jag nästintill hatar författarens språk och ordval. och enormt långa meningar. samt hans förkärlek för kommatecken. texten i boken är väldigt liten, och en hel sida kan upptas av endast tre meningar. sånt är extremt jobbigt att läsa. men jag ska ta mig igenom den. för vid sidan av det tekniska författarskapet finns fantasin, och den är rätt spännande just nu.

för övrigt äter jag en persika som smakar spenat. ibland blir jag galen på mina smaklökar. som sist när jag käkade mina favoritchips och allting plötsligt blev fisk i munnen. jaja. det vidunderliga mysteriets historia.

det blev en veckas sjukskrivning. jag ville ha två dagar men han gav mig sju. skönt i och för sig. då hinner jag verkligen vila. var tydligen influensa oxå. har spenderat de senaste timmarna i soffan under täcket. mycket skönt. såpavärlden ger inte så stor intellektuell stimulans, men det var ju inte vad jag var ute efter heller.

krypet verkar må bra. hoppar och skuttar som en galning. igår kväll låg jag i sängen och glodde tv, min numera vanliga pose med händerna på magen. popp! popp! popp! popp! hela tiden. var tvungen att väcka den sovande prinsen mitt i alltihopa. och den sötnosen är entusiastisk även fast han inte är vaken.

man saknar inte kon förrän båset är tomt. säger det svenska ordspråket. det fick jag befara den dagen vi plockade ned alla böcker i flyttlådor. jag blev läsesugen omedelbart. så vad händer? jo vampireslave står och river i kartongerna mitt i natten för hon bara måste ha något att läsa innan hon somnar. typiskt.

idag har jag packat ned alla dvd-filmer och cd-skivor. jag väntar med spänning på vad som händer ikväll. trots att jag har väldigt mycket musik på datorn är det väl nån jäkla skiva längst ned som jag bara måste lyssna på. jag gick händelserna lite i förväg och bruntejpade ihop lådorna. för säkerhets skull. blir bara en massa dubbeljobb annars. 

ska till vårdcentralen i eftermiddag. vet inte om ni vet, men jag vet att jag har varit sjuk. haft väldigt mycket feber i många dagar. inte orkat göra mycket annat än sova. och nu har mina sju fria sjukdagar gått och jag måste jobba imorgon. hur det ska gå vet jag ärligt talat inte. ska jobba elva timmar och själv har jag inte ens varit vaken så länge i sträck någon dag den senaste veckan. tänkte därför ta ett allvarligt snack med doktorn. får se om han är på bra eller dåligt humör. 

fram tills dess ska jag försöka packa ned mina pysselsaker. pärlor, papper, klister, glitter och paljetter. hoppas det är något riktigt distraherande på dumburken ikväll. jag kommer ha wellpappångest.