att vara sambo är förenat med vissa risker. en del livsfarliga, andra mindre blodiga. en risk i den senare kategorin tog jag idag. när jag utan att tänka mig för gick till jobbet och lämnade en godispåse på soffbordet. kvastskaft. självklart borde jag ha gömt den först.

när jag kom hem var den borta. jäkla skit.  

idag har det hänt något alldeles särskilt. något som inte inträffar särskilt ofta. jag har nämligen klarat av ett kvällspass utan stress. i alla fall utan negativ stress. det känns konstigt.

i och för sig slutade jag klockan nio men kom inte iväg förrän en halvtimme efteråt. det är dock en bagatell. jag har kunnat sitta ned och äta mat. jag har hunnit gå på toa en gång. och faktiskt orkat läsa viktig information. vilken kväll.

just nu har jag en känsla av att jag glömt något. gick jag hem i mina arbetstofflor?  

moder natur och jag har ett och annat att snacka om. jag saknar min svans! det är en känsla jag drabbas av emellanåt. sist det hände var idag. efter bad och dusch. jag stod framåtlutad i badkaret och försökte torka håret med en handduk. visste att jag hade bråttom till jobbet och försökte sno på.

om jag hade haft en lång svans hade jag tagit en handduk med svansen och börjat torka mig på ryggen. så praktiskt det hade varit! därför saknar jag min svans. jag är övertygad om att jag egentligen skulle haft en.

var är min svans?

jag håller ju på att ta mig igenom den vidunderliga kärlekens historia. efter 290 sidor börjar det äntligen lossna! faktum är att den var såpass intressant igår kväll att jag vägrade släcka sänglampan. trots att jag somnade gång på gång av trötthet. banne mig på tiden när det återstår ca 70 sidor av boken.

jag läste en sak som jag vill dela med mig av: "...,men eftersom människan inte kan minnas sin egen födsel och heller inte föreställa sig sin egen död så har hon faktiskt redan en föraning om evigheten, och lever redan och för alltid evigt."

detta har jag aldrig tänkt på!   

det är ganska kul att spackla. i alla fall små hål och sprickor här och där. jag anmäler mig inte frivilligt till att spackla över gamla tapeter och sånt. men i liten mängd är det kul. småpilligt och konstnärligt.

tur att hallen och vardagsrummet har ljusa och spräckliga tapeter. då syns det inte så mycket med vita kluttar här och där. värre blir det i sovrummet där färgen lyser varmt gulorange. ska prova mina tuschpennor på väggen innan jag packar ned dem. kanske går att måla över de spacklade hålen där.

annars fortskrider kaoset. sambon boxade ned en trasig dubbelgarderob här om dagen som skulle slängas, så nu finns det lite mer plats att stapla kartonger på.

undrar när jag ska hinna ned i källaren och gå igenom allting där?