idag var det babysång igen. och krypet fick träffa kompisen agnes. jag tycker mig se att freja är den som är lite mer motiverad att använda munnen i sin kontakt med människor. hrmpf. väldans tur att det är agnes som har tänder och inte freja!

efter sången begav sig sambon hemåt med kryp och jag tog mig till sjukhuset. återigen ultraljud. allt såg bra ut. de växer som de ska och får knappt plats i bild längre. hehe. på väg hem blev det inköp av småkrypskläder. i storlek 44/46. den som är införstådd med babykläder vet att det betyder pytte! två bodys, två pyjamas, två byxor med fötter.

så till den kära T9-funktionen i mobilen. skickade ett sms till sambon och frågade om jag skulle handla nåt på väg hem. fick detta till svar som roade mig läääänge:

"Arne! Vi har bara en skita kvar!"

naturligtvis menade han bröd! vi har bara en skiva kvar... 

idag hälsade vi på hemma hos agnes. det var spännande! första gången krypet leker med någon i sin egen ålder på tu man hand. otroligt häftigt att se. ömsom lugnt. ömsom vilt. precis som det ska vara.

krypet tyckte det var extra kul med någon annans leksakslåda. och naturligtvis ville de mestadels ha samma sak samtidigt! det är väl här det börjar, läran om att ge och ta, hihi. 

två randiga tjejer leker på golvet

buset lyser i ögonen och spelar på läpparna

en riktigt rolig dag. för både mig och kryp! 

krypets sovklocka ringer klockan sju. en nattningstid som passar bra för henne. och oss. ikväll tog jag en lång och välbehövligt kokhet dusch medan sambon fixade sista maten och läggning.

alldeles nyss smög jag in i sovrummet för att snällt fråga om det var okej att jag slänger mig i soffan. utebliven middag och diskeverest till trots. där inne möter mig en på samma gång komisk som rofylld syn. 

krypet ligger och sover i sin säng, napp i munnen, kramandes trasa med ena armen och ett gäng gosedjur med andra. PÅ spjälsängskanten lutar sambon sitt huvud och ena arm. snarkandes.

jag tror det är okej att jag lägger mig i soffan då.  

idag skulle en kär vän kommit på besök. tyvärr fick hon drastiska förhinder så eftermiddagen blev plötsligt gapande tom. jag övar gärna på min mindfulness och lever helst i nuet. men en blick mot morgondagen måste jag ändå ha. därför har jag oftast en lätt planering över kommande dag innan jag försöker äntra drömmens land. av den anledningen blir jag alltid lite tagen på sängen när det inte blir som jag tänkt mig. liksom vad ska vi göra nu då?

det ordnar sig alltid. men de där sekunderna av förvirring stannar tiden. på sitt sätt. krypets näsa fick ett snor-utbrott inatt och det avgjorde saken. vi stannade inomhus och pysslade. riktigt kul var det eftersom hon var på ett väldigt lätthanterligt humör. roade sig själv mesta tiden.

hon har en sån där matstol av äldre modell som man kan vika ned till en stol med bord framför. när hon sitter där ställer jag en liten låda med leksaker på bordet som hon kan riva i. det tycker hon är jättekul. det roligaste är dock att hon ser så viktig ut. tungan rätt i munnen och full koll på prylarna runt omkring. i den stunden kan jag verkligen tänka mig henne vid ett skrivbord i framtiden.

sen började jag sätta upp barnspärrar i köket. två blev det. bara hundrasjuttio kvar. ungefär. har insett att det bara är att drömma och glömma att barnsäkra hemmet när två till små kryp är här. det måste bli gjort innan dess. och innan någon lär sig krypa. 

grattis krypet åtta månader idag! 

inte en snordroppe syntes imorse. lite hostig igår kväll efter läggning, men natten var lugn. vi vågade oss iväg. krypet somnade efter två sekunder i vagnen. hon hade nog saknat den.

babysången var kanon! jättekul med bra sånger och roliga bebisgester. många kända ansikten eftersom den hör ihop med samma öppna förskola vi varit på några gånger, men även en del nya. träffade bland annat en babysimkompis där. 

roligast av allt var dock agnes. en liten krabat född två veckor efter freja. de har sett varandra förr men inte reagerat nämnvärt. förrän nu. jag gapade av förvåning och kunde inte hålla skrattet tillbaka. två små ytte-pytte-människor som försöker krama och pussa varandra. det såg mer ut som en lättare form av kannibalism! hihi! 

de fattade varandras händer, såg varandra i ögonen, skrattade och log. SEN upptäckte freja att agnes OXÅ hade fötter! och snodde hennes strumpa. den var visst god. 

agnes mamma och jag har följts åt lite grann, men inte haft någon större kontakt. vi har setts på samma ryggskola i samband med graviditeten och gick på samma amningskurs. plus att vi träffats någon gång på öppna förskolan. nu kände jag bara att det måste bli mer. om inte annat så för krypets skull.

vi bytte nummer och ska antagligen ses redan nästa vecka. känns superkul att krypet har en jämnårig kompis. de barn som finns i vår umgängeskrets är  annars antingen något år för gamla eller bor för långt bort. så detta kanske kan bli nåt! 

imorgon ska vi gå ut! kan knappt bärga mig. hela familjen. håll en liten tumme för att krypet får sova gott i natt och slippa den där jäkla hostan. om hon inte blir värre tills imorgon har vi bestämt oss för att rasta luftrören. imorgon börjar nämligen en ny kurs - babysång! - som vi anmält krypet till.

hon älskar när man sjunger för henne. och babblar gärna med själv. detta är dessutom en grupp för barn upp till max ett år, och hon behöver lite jämnåriga att dra i håret. inte bara sina föräldrar.

jag tänkte så här, hon är snorig på dagen och hostar till och från på natten. ingen feber, inte trött, inte ledsen. veckan som gått har varit utomordentligt tråkig. sju dagar inomhus. och snorig kan hon ju vara i två veckor till, vem vet. hon måste få göra något roligt. till slut blir även badkaret och hoppgungan lite väl mycket nödlösning.

hm... svårt det här. rätt eller fel? 

idag kom en till tomte hem till oss! eller så var det en ängel. svårt att säga. på dörrmattan stod i alla fall världens snällaste kille och räckte fram en påse till sambon. jag har ett litet förkylningspaket med mig, man brukar ju bli sugen på sånt här... nyponsoppa och vaniljglass. halleluja!

nämnas bör att killen själv hade influensa. ändå kom han förbi, om än på avstånd, för att muntra upp lite grann. det borde ju nästan varit tvärtom! vad vore vi utan familj och vänner?