igår var jag och sambon på stan. anslutna till den lördagshungriga barnvagnsmaffian. stånk och stön och putt och knuff. blir galen på alla racersugna morsor som banar väg över döda för att komma först fram till hissen. själv anstränger jag mig för att inte parkera vrålåket mitt för ingången eller köra över alltför många ömma tår. 

hur som helst. vi satt på ett ställe och käkade lunch. asmycket folk, stoj och stim. krypet vaknade till i vagnen och tittade storögt på allt runt omkring. kul att se. första gången vi är på stan och hon faktiskt tycker det är spännande att se sig runt. annars har hon bara blivit gnällig, bett om att få vända sig i vagnen och sova lite till. typ. 

efter lunchen gick vi till indiska. där finns ju som bekant mycket färg och glittrande saker. nyfiken på hur hon skulle reagera. jag kan ju säga att den trumpna minen i ansiktet hon hade på väg in i affären, den blåstes snabbt bort. indiska var väldigt spännande! kanske blir hon till och med lite inredningsintresserad? 

jag har en katt som heter pucko. hon är faktiskt ganska smart. en sån katt som lär sig öppna skåp. en sån katt som klurar ut hur saker funkar. en sån katt som ständigt förvånar. men inte alltid. ibland talar namnet för sig självt.

pucko har nyligen gjort en upptäckt. efter att hon lekt detektiv åtminstone en kvart varje dag har hon kommit fram till följande slutsats: hennes svans sitter fast i röven! 

detta ständiga jagande. så var den där hela tiden. otroligt. detta ständiga snurrande på vardagsrumsgolvet efter ärkefiende nummer ett. alla gånger hon försökt stampa på den, fånga den, klösa den. alla gånger hon bitit i den och själv skrikit till av smärta. nu är leken slut. hon har hittat den. ärkefiendens tillhåll.  hennes rumpa.

närmare än du någonsin kunde tro pucko. fy sjutton vad söt du kan vara!