idag har jag haft en lång sovmorgon. första på länge. har dessutom sovit bra. en natt utan minnesbilder. en natts kompakt töcken. inga kisspauser. inget ryggont. ett evigt flaxande hit och dit i sängen, men det är ingenting.

är dessutom första dagen på flera veckor som almanackan är tom. ingen tid att passa. ingen människa att träffa. ingen buss att springa efter. känns otroligt. jag känner starkt för en hemmadag. låta stereon göra sitt på hög volym och själv sitta i en garderob och packa upp kartonger. får väl se hur det blir.