idag har vi köpt en napp med drake på till freja. den är jättefin! igår köpte jag en drake till mig själv att ha i badkaret när jag badar med henne. och på vägen till draknappen idag klev vi av bussen på freja-gatan. hihi.

har surfat runt bland olika bloggar. sådär slött som det blir ibland. klickar mig vidare utan större baktanke. hajade till när hjärnan fattade vad jag läste. hemsidor jag bara hört talas om. aldrig läst själv. sidor med miljontals tips på hur man på bästa sätt svälter sig själv och döljer det för sin omgivning.

jag läste om tjejer vars motto i livet var i´ll never be too thin. unga tjejers bloggar där varje inlägg dedikerades någon ung, snygg, smal fotomodell eller skådespelerska. jag läste om tjejer som inte kunde leva sina liv utan att dopa sig själva för att gå ned i vikt eller ta laxermedel innan läggdags. tjejer som börjar sina inlägg med jippi, jag har inte ätit sedan torsdag morgon.

under några år av mitt liv var jag själv ute på hal is. en del vänner märkte något, andra inte. det syntes inte så mycket utanpå eftersom jag svalt mig själv så länge jag kunde för att sedan hetsäta otroliga mängder utan att kräkas. en disorder som har ett namn idag, minns inte vilket.

jag var ensam om det. just då. jag hade en vän som höll på med liknande saker. hon berättade hur hon gjorde, och jag sög åt mig. utan att jag visste om det. allt hon delgav mig var som manna från himlen. fler sätt att göra saker på, andra sätt att hantera sin kropp på. och så fortsatte det. tips, idéer, uppmuntran. utan att jag själv tänkte på det.

och nu är internet så jävla inihelvetes satans stort. det är inga problem att skaffa sig problem. jag blir rädd. jag blir ledsen. jag blir arg. jag har en klump i både halsen och magen. fingrarna kliar och jag vill slänga mig in i varenda blogg och tala den trasiga människan tillrätta. vet med mig att jag inte har en chans. jag är maktlös. det är bara att läsa gästböckerna för att konstatera. där finns uppmuntran, goda råd, kram och klapp. en cirkel sluten med taggtråd. fy fan.

livet är inte mat. mat äter vi för att överleva. mat äter vi även för att njuta. mat är en del av livet. men livet är inte mat. livet är viktigt, innehållsrikt, komplext. så mycket mer än att räkna kalorier och jämföra näringstabeller.

varenda människa är för värdefull för att lämnas att tyna bort.

hur gör man för att rädda de som är på väg?  

kollade precis kontot på nätet. såg att första barnbidraget kommit in! det känns stort! samtidigt är jag nog världens fjantigaste förälder. några siffror på kontoutdraget och jag är färdig att börja grina.

sambon sa vid ett tillfälle ikväll tänk när freja flyttar hemifrån. höll på att jaga fatt i en känga med stålhätta och sula iväg genom rummet.   

harmoni kommer i olika former. idag kom lite harmoni ångandes ur ett strykjärn. sambon totaldäckade i soffan. på ett täcke på golvet en bit ifrån låg en totaldäckad freja. fyra katter sov i olika hörn. mellan allt stod jag och strök tvätt. nynnandes till ted gärdestad.

supermorsan hade allt under kontroll. det skänkte lugn. och styrka. pysslandes med annat samtidigt som skarpa ögon vakade över sina valpar.  

folk frågar allt möjligt om freja. och om oss. fick en fråga idag. frågaren sa får jag fråga något som kanske låter dumt? men jag undrar, är det kul? och syftade på livet som bebis-förälder.

en sån fråga kan jag förstå. även om den låter lite skum. frågor om trötthet och vakna nätter, bajskanoner och rap, det förstår jag oxå. en fråga jag dock har väldigt svårt att förstå, och som vi får väldigt ofta, det är frågan är hon snäll? 

första gången blev jag ärligt talat lite nollad i hjärnan. jaa-a..? blev nog mitt svar. (självklart är hon snäll!) hon är snäll. skulle min bebis vara dum? elak? nej jag tycker nog att hon är snäll. jag antar att en unge som låter sina föräldrar sova på natten är snäll. betyder det att den unge som inte gör det då är dum? mycket märkligt.

fick frågan senast idag. för tjugonde gången. är hon snäll? och svaret blev som tidigare jaa-a. lika paff. (självklart är hon snäll!) tror inte någon enda människa i hela världen pruttar ut en dum unge. det funkar inte så.

dåligt med uppdatering på sistone. undrar vad det beror på. freja lever livet som småbarnsbebis kan man väl säga. och tur är väl det. annars hade jag blivit orolig. stunden som blir över varje dag till att göra vad jag vill på, har hittills resulterat i ett ångande hett bad och en tacotallrik mitt i natten.

jag går runt och väntar på att hon ska börja le. mot mig. tycker jag gör allt för att det ska hända. skojar och busar och fjant-pratar och vänder ut och in på mig själv. och ler gör hon. som en galning. men bara när hon blundar. och nästan bara när hon sover. söt som en sockerbit!

på måndag börjar sambons sista semestervecka. efter den har vi haft sju veckor lediga tillsammans med freja. en mer ultimat start måste man nog leta länge efter. känns pirrigt att klara sig själv sen hela dagarna. känns som ett nytt liv börjar. pirr pirr!  

vi köpte en bunt filmer på ica maxi. grävde djupt i lådan med specialpriser. hittade bland annat på andra sidan häcken. såg den häromkvällen med en kompis på middag. skrattade så freja guppade på min mage.

en annan film var borat. har en kompis som ständigt citerar sascha baron cohen. och ja. den var bra. med en liten reservation för otroligt äckliga scener. när filmen var slut visste jag inte riktigt hur jag skulle må. road och spyfärdig. på samma gång.   

imorse kom sambon ut från badrummet och såg bekymrad ut.

alltså, du kan krysta ut en unge utan att börja blöda näsblod, och själv kan jag inte ens krysta ut en bajskorv utan att det ser ut som braindead där inne...

och vad svarar man på sånt.