har surfat runt bland olika bloggar. sådär slött som det blir ibland. klickar mig vidare utan större baktanke. hajade till när hjärnan fattade vad jag läste. hemsidor jag bara hört talas om. aldrig läst själv. sidor med miljontals tips på hur man på bästa sätt svälter sig själv och döljer det för sin omgivning.

jag läste om tjejer vars motto i livet var i´ll never be too thin. unga tjejers bloggar där varje inlägg dedikerades någon ung, snygg, smal fotomodell eller skådespelerska. jag läste om tjejer som inte kunde leva sina liv utan att dopa sig själva för att gå ned i vikt eller ta laxermedel innan läggdags. tjejer som börjar sina inlägg med jippi, jag har inte ätit sedan torsdag morgon.

under några år av mitt liv var jag själv ute på hal is. en del vänner märkte något, andra inte. det syntes inte så mycket utanpå eftersom jag svalt mig själv så länge jag kunde för att sedan hetsäta otroliga mängder utan att kräkas. en disorder som har ett namn idag, minns inte vilket.

jag var ensam om det. just då. jag hade en vän som höll på med liknande saker. hon berättade hur hon gjorde, och jag sög åt mig. utan att jag visste om det. allt hon delgav mig var som manna från himlen. fler sätt att göra saker på, andra sätt att hantera sin kropp på. och så fortsatte det. tips, idéer, uppmuntran. utan att jag själv tänkte på det.

och nu är internet så jävla inihelvetes satans stort. det är inga problem att skaffa sig problem. jag blir rädd. jag blir ledsen. jag blir arg. jag har en klump i både halsen och magen. fingrarna kliar och jag vill slänga mig in i varenda blogg och tala den trasiga människan tillrätta. vet med mig att jag inte har en chans. jag är maktlös. det är bara att läsa gästböckerna för att konstatera. där finns uppmuntran, goda råd, kram och klapp. en cirkel sluten med taggtråd. fy fan.

livet är inte mat. mat äter vi för att överleva. mat äter vi även för att njuta. mat är en del av livet. men livet är inte mat. livet är viktigt, innehållsrikt, komplext. så mycket mer än att räkna kalorier och jämföra näringstabeller.

varenda människa är för värdefull för att lämnas att tyna bort.

hur gör man för att rädda de som är på väg?  

 

Lindalarven

20 juli 2008 12:01

vet du vad det sjukaste med mig är? jag skulle hellre leva så än att vara såhär fet.

http://hallonlarv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag provar mina vingar. kanske kan jag lära mig flyga. åtminstone förstå hur wordpress funkar. där tänker jag hålla till ett tag. får se vart jag landar. kika in i nätet hos vampireslave! ...

idag är det lördag. så sant som det är sagt. desperate housewives på tv ikväll. alltså är det lördag. nya nemi ramlade in genom brevlådan idag. dubbellördag. och på lördagar får man äta godis. därför gick vi i samlad trupp till affären för att inhand...

det här med tid. den är svår att hålla koll på. nuförtiden. åldrar och minuter känns som petitesser. men visst blir kinderna lite skamligt röda när jag vid frukosten insåg att vilda och yla blivit fem månader gamla. FÖR TVÅ DAGAR SEN.   för mycke...

anledningen till att jag bytte till BLOGGAGRATIS bloggportal var för att slippa all satans reklam. trött på detta hos blogg.se tyckte jag att bloggagratis var ett perfekt alternativ. för ett tag sedan bytte portalen namn till bloggplatsen, och vad se...

tvillingbetraktelse. ibland händer det att fel barn stoppas i fel säng. småkrypen är inte alls lika. och otroligt lika. på samma gång. dialogen som utspelade sig är ju inte klok egentligen. jag skyller helt och fullt på den utarmande tröttheten:   ...