jag har ont i magen. som fan. tidigare idag kunde jag nästan inte stå upp. var nära att kräkas. på jobbet såklart. var annars. en medarbetare frågade mig om varför jag hade ont i magen. ingen aning. men sen kom jag på det. posttraumatisk stress. eller nåt. såhär mådde jag jämt mellan hakan och knäna innan jag blev sjuk. och sjukskriven ett par år.

det är bara att inse. fakta. min stresshantering är fortfarande urusel. knappt ens mätbar. det är fan knappt så att jag har någon stresshantering över huvud taget. sedan mobilen började ringa imorse har jag känt mig så trött. så less. och haft ont i magen. trots att jag inte varit särskilt stressad under dagen. men antagligen är jag det. ändå. utan att jag märker det. utan att någon märker det.

i och för sig räcker det nog med att öppna ögonlocken lite lite lite mer. för om jag tittar riktigt noga ser jag ju att varannan bokstav blir fel på tangenterna i detta inlägg. mina fingrar irrar över tangentbordet och hittar inte rätt. de är för stressade. har inte tid att känna efter. att söka tills det blir rätt. min touch-down metod är i vanliga fall felfri. för elva år sedan skrev jag drygt tre bokstäver i sekunden, och sedan dess har det bara blivit bättre. men nu. hjälp. tillbaka och sudda. tillbaka och sudda. stressen är efter mig. hinner ifatt. 

innan denna föreläsning ens är färdig förbereds nästa. 8 november skall jag öppna en temadag med min berättelse. temat är en stor händelse i psykiatrin. jag kommer vara på st.görans sjukhus bland ca 230 åhörare. inte utan att det pirrar i magen lite grann redan. men först skall kommande måndag klaras av.

det verkar som om jag får tid till att repetera orden. pga major personalbrist på jobbet måste jag flytta runt mina arbetspass. torsdag och fredag måste jag arbeta förmiddag och då har jag ju två kvällar att plugga på. inget ont som inte för något gott med sig. inte lika kul dock att bli väckt av hysterisk personal som i panik ringer runt på mobiler. överlägger allvarligt på att sluta använda mobilen som väckarklocka. 

fast all skuld ska de inte ha. blev faktiskt väckt ännu tidigare av en snubbe som ringt fel. sambon gick upp och tog det. hörde hur han väldigt långsamt förklarade "nej vi har inte ringt dej, det är inte vårt telefonnummer" två gånger. fatta långsamt. undrar om han oxå blev väckt i sömnen.