den magiska gränsen närmar sig. än känns kvarvarande tid otroligt lång. mycket kan hända. men sakta segar sig tiden iväg. och jag hoppas. innerligt.

krypet har haft en fantastisk dag. för första gången sen jag kom hem från sjukhuset har det känts som vi har en glad och lycklig bebis. först var allt konstigt, hon accepterade inte riktigt att jag inte kunde bära och lyfta. hon ville klättra och leka som vanligt. ledset och besviket när mamma inte kunde bete sig normalt. sen blev hon förkyld. i en vecka har hon snorat och hostat och varit trött. 

men idag. vilken dag! jag har som vanligt legat på madrassen på golvet. krypets lekar tog dock en vändning. som om hon gillade läget och försökte göra det bästa av situationen. hon kröp iväg och hämtade prylar, la dem i mitt ansikte och över hela bädden, satt vid kanten och gungade och hoppade och sjöng och skrattade. och som hon skrattade. när jag tog en strumpa och viftade med den i ansiktet på henne höll hon på att ramla baklänges av garv. 

en bra dag!