idag har krypet haft en strålande dag. hon har smilat stort nästan hela tiden. krypit omkring och pussat mina fötter. gömt sig bakom hörn och möbler, tittat fram och skojskrattat HÄÄ! HÄÄÄ!

hon har klarat sig mycket själv idag. inte alls varit klängig. självklart varit med överallt, men på egna ben. hon har gått mycket själv idag. som mest räknade jag till tolv steg utan stöd. snart springer hon!

igår införskaffades lite vardagslyx till hemmet. i-landslycka till hundra procent. vi köpte diskmaskin. ett stort stress-ok föll från mina axlar i samma stund som den startades första gången. skulle lätt kunna somna på köksgolvet till det härligt dova brummandet. hjälp med disken efter frukost, lunch och middag betyder avsevärt mycket mer tid till små kryp. 

vardagsbetraktelse 1.

det skulle kunna se ut så här. krypet är på dåligt humör. en stark pappa kämpar med vild ettåring. skor på. hämta jacka. skor flyger av. vart är kepsen. på med tjocktröja. vart lade jag jackan nu då. en sko borta. på med kepsen. amningsförvirrad mamma klär på småkryp. strumpor på händerna. i brist på annat. stickade pyttetröjor och skyddande mössor. ny blöja. upp med brallan. bajs. fäktande armar. vart är nappen. fram med en blöja till. rumpan bar. kissar. bodyn blir blöt. men lilla yla... mamma ler och upptäcker för sent att hon pratar med vilda. efter tjugo minuters femmanna-skötbordsdans är det dags att rulla ut vagnarna till hissen. då inser föräldrarna att de fortfarande har kaviar runt munnen, oborstat hår, mjukisbrallor och nattlinne! 

haha. riktigt så illa är det inte. än. men nog blir det stunder av förvirring. 

den som väntar på något gott väntar alltid för länge. men jag håller åtminstone vad jag lovar. så här ser småkrypen ut!

vilda och yla

måste berätta att kläderna i bilden ovan införskaffades av min mamma. de har storlek 40! visste inte ens att det fanns så små bebiskläder. 

lämna mig inte syster

GRATTIS FREJA ETT ÅR IDAG!

ett år. min lilla stora tjej. du lilla storasyster. tänk vad konstigt livet blir ibland. tänk vad fort dagarna går. när vi så sakteliga vandrade mot bussen för ett år sedan anade jag väl aldrig att resan mot förlossningen bara var början. början på en sagolik resa. din resa. 

jag älskar dig lilla unge.