mina katter är lite knäppa. kanske därför jag älskar dem så mycket. varenda en. sen vi flyttade till denna lägenhet (korridorer, lite eko, flera rum) har kattserenader blivit mer vanligt än ovanligt. glöm protest-jamanden och ynkliga pip av besvikelse. här snackar vi symfonier!

under min otroligt sega förmiddag satt jag vid datorn. seppo låg nöjt i fönstret intill och solade. drömde så tassarna ryckte. ända tills jag stängde av datorn och började göra mig i ordning. då blev det livat. han sprang hit och dit, upp och ned, fram och tillbaka, samtidigt som han skrek och gormade. han ville inte leka, han ville inte kela, han ville bara skälla. på mig.

när krypet kommer lär jag få vissa problem med denna knaskatt. snacka om mammig. så fort jag närmar mig mina skor blir han tokig. trots uppmärksamhet till tusen och timslånga gos om kvällarna. eller så börjar han bli bortskämd. fast skämma bort någon med kärlek, det kan väl inte vara fel.

efter middagen var det dags för nästa. diablo kom in i köket och jamade. hej diablo sa jag med händerna i diskvattnet. han tvärvände och racerstartade ut i korridoren och försvann med öronen bakåt. inte alls busig efter att ha sovit bort en varm dag. och sen började hans operett höras någonstans ifrån. det typiska seeppoo, var ääär duu?

denna nya lek fick sin början i och med alla dessa nya utrymmen. en katt gömmer sig i ena änden av lägenheten. börjar sedan jama. den andra katten gömmer sig i andra änden av lägenheten. börjar jama tillbaka. sen närmar de sig långsamt långtsamt varandra, samtidigt som de jamar och jamar. för att slutligen mötas någonstans i hallen och drabba samman.  

bredvid står jag och två katter till och glor. men det ser ut som de har roligt.  

idag är sista arbetspasset för min sambo. i alla fall på detta ställe. han är fast anställd av addecco men blir uthyrd på olika uppdrag. just idag tar detta uppdrag slut och något annat har cheferna ännu inte fixat.

det finns både för och nackdelar med att jobba såhär. fördelarna är att han får testa olika arbeten och arbetsplatser, får olika utbildningar och behörigheter. uppdragen kan vara kortare och gälla några månader, eller vara långa och gälla flera år. om han skulle tröttna eller inte trivas på en arbetsplats är det ändå under en begränsad tid. 

en stor nackdel är precis densamma. som på denna arbetsplats där han verkligen trivts. och nu måste därifrån. trist såklart. ett annat orosmoment är att han inte vet var han kommer vara nästa vecka, om han ens kommer jobba då, vilket naturligtvis skapar en del stress.

å andra sidan, om han lyckas parera stressen får han vara hemma och göra vad han vill med 90% av sin lön, vilket kanske kan kännas skönt. fast han måste ha mobilen med sig och vara redo att rycka in när som helst mellan sju och fyra på dagen.  

det har aldrig hänt förut att han varit utan uppdrag. själv trodde jag aldrig att det skulle hända heller. jag föreställde mig att addecco gjorde allt för att få ut sina konsulter i arbete på en gång, för att slippa folk som går hemma och tickar pengar. tydligen hade jag fel. om det beror på lägre efterfrågan av konsulter just nu, eller en osmidig chef, har jag ingen aning om.  

idag har jag en sån där sällsynt förmiddag. då jag både sovit länge och lyckats bli väckt av telefonen. ett sluddrande hallå..? och världen är hälsad godmorgon. klockan närmar sig lunchtid och det känns fortfarande som mitt i natten. ögonen är tunga och kroppen helt ur styr. mina hurtiga tankar om vad denna dag skulle användas till kommer jag nog slänga i soporna. nån film i soffan eller bok och filt på gräsmattan låter mer lockande.