den här umgås jag med om dagarna.

tycker inte direkt synd om mig själv! 

en toppenkrypdag. så kan man sammanfatta våra vakna timmar. toppenkrypnatt. så kan man sammanfatta våra sovande timmar. freja har jordens mest explosionsartade temperament. vilket förklarar hennes enorma utbrott över saker som inte är så farliga. istället för att påpeka lite städat att hörru lappen på min body kliar i nacken blir budskapet istället RÖR PÅ ARSLET OCH FIXA TILL MIN ELÄNDIGA TILLVARO!

så har hon alltså inte varit idag. hon har varit ledsen två-tre gånger ungefär. sådär normalt ledsen som ett spädbarn blir ibland. inte katastrof-ledsen som krypet jämt blir. övriga gånger har hon gnällt till lite grann, vi har fixat problemet, och sen har hon varit glad. jätteglad.

utöver detta sov hon första natten utan att vilja komma upp och äta. wii! kanske börjar vi ana ett slut på det nattliga springet. men bara kanske. fast jag hoppas. väldigt mycket. självklart sov hon inte nonstop hela natten. men själv behövde jag inte göra någon vidare ansträngning för att hon skulle somna om. och det kändes väldigt skönt imorse när det var dags att stiga upp.  (jag var till och med tvungen att väcka henne!) kanske jag borde tagit tempen...

så här står det i almanackan idag:

 varför denna brådska? det brinner ju ingenstans. 

krypet hade sovit sin förmiddagslur. varulvsprinsen tog upp henne ur sängen för vidare färd mot blöjbyte i badrummet. krypet var först glad. sen ledsen. genom ett illvrål hörde jag detta muttrande från sambon:

-men herregud, det är en skötbädd, ingen skärbräda! 

igår satt vi hemma hos bror ett tag. efter lite fladdrande på stan. idag ska vi hem till min far och bli bjudna på middag. inte helt fel en söndag. särskilt inte fel en söndag när krypet inte sovit något på natten. känner mig lite sliten. påsar under ögonen. som sträcker sig ned till knäna. dessutom luktar min tröja kräk. kanske bäst att fräscha upp sig lite innan vi ska åka...

haha. statistiken visar att jag hittills haft 666 besökare på bloggen denna månad. jäh jäh.

krypet har skrattat idag. på riktigt. flera gånger. tidigare har hon gjort tappra försök, men aldrig lyckats låta som något annat än en hes långben i målbrottet.

kanske hänger det ihop med tillägget jag började ge henne igår. det blev succé på en gång. och flaska, inga problem. första gången jag skulle ge henne flaskan blev hon skitförbannad. hon glodde ilsket på mig och telepaterade "vad fan är det här för jävla fejk-tutte? ge mig real stuff!" sen upptäckte hon att det kom MAT ur den. och allt blev förlåtet. 

imorse var det som om hon tittade på mig och tänkte vad smart du är mamma, äntligen fattar du, äntligen blir jag mätt! och skrattade. 

tänk om små barn kunde lära sig prata liiite tidigare. 

mina onda aningar stämde. träffade både bvc-sköterska och läkare idag. ingen öroninflammation, antagligen ingen urinvägsinfektion heller, MEN krypet får inte i sig någon mat. 10 grams viktökning den senaste månaden. inte alls bra.

nu är väl tillfälle att känna sig som en halv mamma när tuttarna slutar fungera. inte lätt att acceptera när man vill amma. å andra sidan var känslan när hon drog i sig en hel flaska ersättning fullkomligt lättande.