har haft insomningsproblem länge. när jag var sjuk käkade jag medicin för detta. inget jag personligen rekommenderar, men när det handlar om att leva eller inte känns det som ett överkomligt alternativ.

hur som helst. de senaste månaderna har det blivit värre. så fort huvet nuddar kudden börjar tankarna. krypet, tvillingar, dagis, föräldradagar, vagnar, sjukhus, jobbet... det tar aldrig slut. känns förjävligt att själv ligga vaken medan krypet snusar gott och inte ger ett ljud ifrån sig på flera timmar. hon sover som bäst första delen av natten. tankarna blir självklart måste somna, måste somna, måste somna... 

nu är det slut med det. operation arg vampireslave. för tillfället provar jag tv-fria kvällar. och datorfritt. därav ännu mer frånvaro på bloggen. inget flimmer ska få trissa igång de stackars utpumpade hjärnceller som finns kvar. istället försöker jag vila, mysa med katterna, läsa (just nu konsten att undvika nirvana - claes malmberg och johan ohlson) lösa sudoku och dricka te. när krypet sover på dagen måste jag oxå vila, annars tar foglossningen död på mig, men jag försöker akta mig från att somna.

efter ett par dagars experimenterande kan jag härmed konstatera att insomnandet än så länge inte blivit märkbart bättre, men jag är åtminstone ordentligt mycket tröttare när jag går och lägger mig. åt rätt håll minsann!