vaknade klockan tre. fortfarande ont i magen. men en glad nathalie i mobilen. saknad. när jag piggnat till några hekto tog jag och sambon en välbehövlig promenad. skönt med frisk luft, motion och samtal, bara han och jag.

vi landade hemma hos nat. bland flyttkartonger och tekoppar. kunde inte varit mysigare. vi trivdes så bra att vi stannade resten av kvällen. snackade skit med sebbe och sågade idol. konsten att bara vara.  

kunde inte alls sova igår kväll. läste ut boken. konstaterade att den var bra. gick och la mig. låg sen och stirrade i taket halva natten. när jag väl lyckats somna och sovit i kanske en timme, var det dags igen. skyhög förbrukning av toapapper och ett jävligt mående.

pliktkänslan godtog inte att jag sjukanmälde mig en natt innan mitt morgonpass igen. så jag masade mig upp när väckarklockan ringde. hade sovit max två timmar. var hur pigg som helst. eller inte. promenaden till jobbet var skön. mörkt ute, knappt några människor, frisk luft.

men väl under tak härdade jag ut i knappt två timmar. sen var det tack och hej och hem igen. fruktansvärda kramper. jag kunde stundvis inte stå upprätt. påminde mycket om de nervös- och stresskramper jag får ibland. men ändå inte. nu lades ett illamående över detta som ett lock och jag visste inte var jag skulle ta vägen.

jag kan säga att jag är ganska nyfiken över hur kommande tider kommer att bli. fortsätter det såhär i flera månader? slutar det om någon vecka? blir dessa nio månader bland de bästa och värsta i mitt liv? alla är ju olika. men det skulle vara väldigt lättande att få ett papper i samma sekund man blir befruktad, ett papper där det står hur man kommer att må och vad som väntar en. det är väl bara att fortsätta sätta ena foten framför den andra och vandra på. endast på det sättet kommer nyfikenheten stillas.

ringde förresten till mödravårdcentralen idag. beställde tid och får träffa en läkare om två veckor. pratade med en kunnig dam i telefon och lyckades bli av med mycket oro. allt är fullkomligt normalt. ja det var ju bra det.